Ortorexi.
Under våren 2014 hade jag detta.
Det känns så längesen nu, dels då jag gått vidare och även för att jag inte pratat med någon om det har gjort att jag förträngt det och det är förns nu i efterhand jag förstod hur allvarligt faktiskt det var. Det var först förra veckan jag berättat det för en av mina närmaste vänner, ett helt åt senare.
Ortorexi är ingen psykisk sjukdom, utan du är en extrem träningsnarkoman och äter väldigt lite och får ångest för mat, i alla fall så var det så för mig.
Detta gjorde att jag var konstant trött, arg och ledsen, vart deprimerad och fick extremt dålig självkänsla.
Jag tränade på gym 6 dagar i veckan, ibland flera gånger samma dag, var ute och sprang mycket och samtidigt åt extremt lite.
Min mamma började se detta på mig och var väldigt orolig att jag skulle hamna i anorexi och försökte hålla koll på mig så bra hon kunde, jag är dock väldigt chockad att de inte hade koll på mitt beteende till träning. De märkte självklart att det var nått fel på det men jag skämtade mest bort det så de tänkte väl inge mer på det.
Efter jag åt middag sprang jag oftast runt i huset för att "bränna" det jag ätit. Vart väldigt fixerad vid vågen och vägde mig säkert 10 gånger om dagen. Vägde mig ofta innan jag åt något, sen efter jag ätit kollade jag hur mycket jag "gick upp" av det och ställde mig och gjorde upphopp tills jag gick ner till vad vågen visade innan. Ljög ofta att jag ätit fast jag inte hade och när jag väl ätit "lite för mycket" tryckte jag fingrarna i halsen.
Mamma kom på mig när jag höll på med vågen mitt i natten och det slutade med att hon slet den ifrån mig och gömde den medan jag stod och skrek gråtandes.
Man blir inte sig själv i sånna situationer. Det är som ett beroende och en människa med ett extremt beroende blir inte sig själv. Denna tiden var så fylld med ångest varje dag pga mat jag ätit. Jag gick hos psykolog för min dåliga självkänsla och efter att suttit och gråtit där fick det mig alltid att känna mig bättre och jag är så glad att min psykolg fanns där och stöttade när ingen annan gjorde, eftersom ingen viste om detta.
Mår så mycket bättre idag och även fast jag skulle vilja bli lite fittare nu så är jag mycket nöjdare med mig själv nu och accepterar mig som jag se ut. Helre kurvor än bara smal alla gånger!!! Är så mycket gladare och livet är så otroligt skönt när man slipper gå runt med konstat ångest över mat och faktiskt kunna äta utan att må dåligt över det.
